Isla de Ometepe

Lordagsmorgonen blev tidig (som vanligt pa varan resa i sommar). Tog bussen kl 08.00 (lokalbuss, sa kallad chickenbus) mot Rivas, sen taxi till San Jorge och vidare med farja till Isla de Ometepe. Bussupplevelserna har ar fascinerande tycker jag. Alldeles fullsproppat med folk - och sen klammer de in nagra fler pa det. Forutom att man pa en tva-sits, sitter minst tre personer, sa star folk i gangen. Alla bussar ar gamla skolbussar fran USA. Kvinnor som star i gangen och som haller bebisar i famnen lamnar ofta over de till nagon frivillig som sitter ner pa en plats. Svart att se en mamma lamna over en 2 manaders bebis till en framling pa bussen, men sa ar det har.

Isla de Ometepe ar en o i Lago de Nicaragua (storsta sotvatten sjon i varlden, har dessutom hajar i den vilket ar ovanligt), som bestar av tva vulkaner som vuxit ihop och blivit en o. Det var en mysig liten o. Blev 3 handelserika dagar dar. Checkade forst in pa ett hotel, som var varre an varst (och vi har verkligen inte hoga krav). Roger tog sjalvklart bilder pa rummet. Bytte till ett battre backpacker hostel som var helt okej. Hyrde cyklar pa lordag eftermiddag och cyklade nastan 2, 5 mil (t&r) till en strand dar vi badade och at middag. Matupplevelserna pa on var nog de samsta hittills, det var inte mycket som smakade gott tyvarr. Hade sa klart ont i rumpan tva dagar efter det, cyklarna var inte de basta.

Natten till sondag hade jag magsmartor som inte var av denna jord - aldrig kant varre smarta om man sager sa. Haft magont till och fran i korta episoder de senaste 3 veckorna, men inget allvarligt. Dock holl dessa krampanfall i sig flera timmar hela natten sa sondag innebar ett sjukhusbesok. Det var en upplevelse. Bara akuten som hade oppet (fanns bara ett litet sjukhus pa hela on, som tur var sa var det precis dar vi bodde). Fick traffa en lakare (som inte kunde ett ord engelska) och forsokte med den spanskan jag kan att forklara mitt tillstand. Hans slutsats och diagnos vet jag inte vad det blev, men jag fick vara kvar pa sjukhuset i tva timmar och fa "vatska" (det ordet fattade jag pa spanska), typ dropp antar jag. Jag hade lite feber, fick nan medicin, och recept pa ytterligare medicin. Nar lakaren fick veta att jag kom fran Sverige borjade han sjunga ABBAsanger for mig, ni kan inte forsta hur komiskt allt kandes. Jag befann mig pa en pytteliten o i Nicaragua, kande mig valdigt sjuk, ligger pa undersokningsbordet pa ett sjukhus som var sa langt i fran modernt man kan komma (spartanskt var bara fornamnet), forstod inget av vad sjukhuspersonalen sager, och helt plotsligt borjar lakaren sjunga "Chiquitita" och "Fernando" av ABBA. Nat jag aldrig kommer att glomma!

Sa klart var det dunder medicin jag fick. Madde bra dagen efter och kanner mig hur pigg och frisk som helst nu!

Sista dagen pa on hyrde vi bil, typ en Indiana Jones bil. Fanns dock bara en (delvis asfalterad) vag, sa hela dagen var guppig vilket var ganska drygt. Roligt att ta sig runt pa egen hand. Fanns inga trafikregler eller trafikpoliser pa hela on - inklusive hastighetsbegransningar. Men pga den daliga vagen (kan inte ens kalla det vag egentligen) sa gar alla, eller rider pa hastar, eller cyklar.