15 juni - en dag att minnas

Pa tisdagen drog vi fran Isla de Ometepe for att bege oss till Costa Rica. Kan vara en av de drygasta dagarna hittills. Sa har sag den ut, typical day of a backpacker:

8.30 snabb frukost (tva rastade brod, en tranbarsjuice och ett agg)
9.00 farja till fastlandet
11.10 lokalbuss till Penas Blancas, gransen
11.50 anlader vid gransen - TOTALKAOS definerat! Inga skyltar, manniskor overallt, ingen vet eller fattar nat. Vi tar oss fram till den Nicaraguanska gransen och "lamnar landet". Darifran far vi ga i 1 km for att komma till gransstationen i Costa Rica och tullen dar. Anlander dar och ser den langsta kon nagansin.
12.34 staller oss i kon, det ar drygt 36-37 grader, gassande sol, skitigt och lerigt sa man kan inte satta sig utan maste sta hela tiden, osv... vi tror att vi ska sta i typ en timme, ack sa fel vi hade...
16.05 jag kommer in till passkontrollen och far min stampel, en procedur som tar ca 7, 5 sekunder! allt klart. Jag har darmed statt i ko i 3, 5 timme for att en gubbe ska kolla pa passet och saga "okej". Kanns bra? Nja... Laste dock ut snabba cash, en bra bok.
16.15 koper mat, blev pasta med ketchup (enda maltiden for dagen), fanns inte sa mycket att valja mellan for mig... koper bussbiljett som ska avga 17.30
17.41 ingen buss syns till
17.53 bussen avgar, aven denna fullpackad med folk (tur att vi hade biljetter med sittplats). Blev stannad av polisen tva ganger for passkontroll.
00.03 Anlander i San Jose (huvudstaden i Costa Rica). Checkar inte pa det konstigaste hotellet jag sett, dock for trott for att bry mig. Somnar.

Till raga pa allt - detta har jag valt helt sjalvmant! Imponerande ibland :-)

Att forklara denna dag, och denna livsstil som vi har i sommar for manniskor fran denna delen av varlden, om de vet hur vi har det i Sverige, och forklara att vi valt att resa runt sa har, da maste vi nog uppfattas som ganska korkade tror jag. Satt och funderade over allt detta pa bussen mot San Jose. Hungrig, trott, smutsig osv... men som sagt helt sjalvvalt. Kandes konstigt nog bra. Fick verkligen ett "moment" dar jag tankte pa hur tacksam jag ska vara for att jag fa ha det sa bra som man har det i Sverige.

Sa slutsatsen blev - all is good - life is good!