Vad är det med söndagar...

Varje söndag samma sak. Jag vaknar och känner mig "hoppfull" inför den kommande dagen men inser ganska snabbt att det är ytterligare en söndag i ordningen. Alltid samma sak. Tristess och allmänt nedstämd stämnning omringar mig känner jag. Dels tänker jag också på alla de saker som jag inte har gjort som jag idealiserat föreställer mig varje fredag att jag ska hinna med under helgen. Så blir det aldrig, därav missnöjet varje söndag att jag inte gjort det jag ska. Men ändå går jag på söndagarna och har tråkigt. Jag har ju egentligen massvis att göra, det är bara ingenting som är roligt en dag som denna. Sen lagomt till eftermiddagen börjar jag nästan klättra på väggarna och får allmänt panik över mitt liv, att jag är i Sverige vilket automatiskt innebär att jag inte är på någon spännande reseort någonstans i världen. (Idag är allting ej svenskt spännande...) Tänker tillbaka på alla de söndagar jag haft i sommar, där ingen varit tråkig. Åh, jag längtar tillbaka till resan så fruktansvärt! It's painful! Hur ska jag stå ut i Sverige? Bestämt mig för att sitta och sortera/organisera bilder från i sommar nu... vet inte om det är bra eller dåligt för min saknads-känsla.

Någon annan som känner samma sak? Eller är jag ensam denna känsla?