Livet är härligt!

Gårdagens favoritbild. Taget utanför min skola.

Ja vill bara påpeka att livet ÄR härligt!

Våren är här! Nu går det inte en dag utan att det är soligt och mellan 15 eller 20 grader. Äter lunch ute, sitter ute i gräset på skolan och pratar, fikar, läser... Man lämnar jackan hemma och folk går i t-shirt och shorts.

Idag spenderade jag, Qazal och Martina några timmar i solen utanför biblioteket. Härligt med de snötäckta alperna i bakgrunden (ja, jag vet att jag skrivit det ofta). Måste ta till vara på livet, för livet är verkligen kortare än man tror. Så jag och Qazal var precis och handlade så ikväll blir det ost fondue och vin!

Åh, kan inte fatta att jag kommer från ett land där detta väder ligger i minoritet. Men det gör bara att jag tar tillvara på dagarna här ännu mer.

Här är några bilder från idag och från alperna och Lyon!

Här är jag, idag, utanför biblioteket!

Jag och Qazal!

Jag och Qazal (igen)

Här köper vi churros, precis på väg tillbaka till tågstationen.

Fredagen den 13:e + Lyon (länge leve EU-medlemskapet!)

Ja, då har ännu en helg passerat. Måste nog påstå att det utan tvekan var den mest händelserika helgen hittills.

Allt började i fredags, fredagen de 13:e... Vi (jag och de fyra tjejerna jag umgås med här) hade köpt skidkort och skulle åka till Les 7 laux. Vi skulle träffas kl 08.00 för att ta bussen 08.15. Jag (typiskt svensk som jag är) var så klart några minuter tidig. Så småningom kom de andra tjejerna också, utom Qazal. Medan vi väntade på henne så hann bussen gå, för tydligen så var tidsplaneringen fel. Bussen skulle gå 07.45, även om schemat sa 08.15. Så bussen avgick 08.05. Så där stod vi, trötta, hungriga och med alla skidor och så... jag var hyfsat irriterad några minuter, för nästa buss gick inte förrän 11.45. Vi åkte hem till en av tjejerna, köpte lite mat, och drack tonvis med kaffe. Åkte tillbaka till tågstationen till 11.15, men då kom Dilani på att hon hade glömt biljetterna som vi redan köpt, till bussen. Så vi höll på att missa den andra bussen också! Men vi hann...

Det var strålande sol, jättevarmt och hur härligt som helst! Vi åkte några timmar, men hade bestämt att vi skulle ta bussen tillbaka kl 16.45 för att hinna lämna igen skidorna som vi hyrt inne i Grenoble. Så vi tänkte träffad kl 16.00. Men såklart så tänkte Dilani åka "ett sista åk" (vilket man aldrig ska göra! jag har ju sagt det åt de!). Och precis innan backen tog slut ramlade hon och gjorde illa foten. Läkare kom, och tog ner henne på en bår till "sjukhuset" där. Under tiden höll vi på att organisera så att Qazal, Martina och Anne kunde ta deras skidor, stavar och skor + min och Dilani, för jag tänkte stanna kvar och vänta och hjälpa Dilani. För vi var tvungen att lämna igen skidorna innan kl 19.00. Och här vet man aldrig exakt när bussar avgår eller hur lång tid det tar har vi insett...

Men Dilani fick ingen hjälp, de kollade inte på hennes fot för hennes försäkring täckte inte det utan i sådana fall var hon tvungen att betala flera tusen kr direkt. Så jag hjälpte henne mot bussen som vi skulle ta kl 17.30. Men där stod de andra tjejerna kvar, för det hade inte kommit någon buss än.

Det slutade med att vi alla tog bussen till Grenoble kl 18.00 (extremt försenad!). Men otroligt nog så hann vi till skidaffären, men busschaffören körde som en dåre nästan...

Efter att ha släpat tillbaka alla skidord osv, så hjälpte vi Dilani till spårvagnen och akuten. Där skrev vi in henne, fixade alla papper som skulle fyllas i (åter igen - den franska byråkratin!). Sedan var det 2, 5 timmes väntan. Röntgen, undersökning... hennes fot var inte bruten, men en kraftig spricka. Så hon behövde kryckor. Men eftersom hon är från Norge, och de inte är med i EU så blev det så klart ännu mer komplicerat. Hon fick inga kryckor eller medicin av sjukhuset utan måste köpa de på ett apotek. Så ca 23.30 tog vi taxi runt stan för att fixa detta och sedan åka hem med henne.

Allt detta kunde ha underlättats markant om hon varit EU-medborgare eller haft det franska kreditkortet med sig överallt (vi var ju tvungen att öppna ett fransk bankkonto här, och då fick vi ett kreditkort, vilket tydligen är väldigt bra att ha, för vissa ställen tar inte emot andra VISA kort), vilket jag är glad över att jag alltid har med mig (kortet) och dessutom är (EU-medborgare).

Så jag gick och lade mig 01.30 på fredag kväll - jag hade med andra ord haft på mig skidkläderna från 07.00 till 01.15!

Kl 07.00 på lördagen var jag tvungen att kliva upp. Extremt trött! Duschade, åt, och sen iväg med tåget till Lyon med tjejerna (utom Dilani). Där hade vi en heldag i strålande sol och 26 grader! Underbart! Vi promenerade runt i gamla staden, upp till en utsiktsplats över hela staden, fönstershoppade lite, åt massor, och hade det bara hur mysigt som helst!

Stunder som denna så inser jag hur tacksam jag är över att vara EU-medborgare. Då Dilani inte kunde åka till Lyon, så frågade vi en annan tjej från Brasilien som vi umgås med, Paula. Hon berättar att hon "alltid" får sin väska genomsökt eller måste bråka sig igenom alla tullar och landsgränser, bara för att hon är brasiliansk.

Som sagt, en händelserik helg - minst sagt!

diverse skrivande i pausen på föreläsningen

Sitter här på skolan och har historia föreläsning. Paus för tillfället, så jag tänkte skriva ett kortare inlägg om nåt helt utan betydelse så klart...

Jag har varit sjuk i drygt en vecka men vågar nu hoppas på bättre stunder och känner mig näst intill helt återställd. Bra! Helgen som passerade var dock inte min favorit. Från torsdag eftermiddag till måndag förmiddag klev jag utanför lägenheten två gånger tror jag, för att fixa mat. Inte roligt att ligga sjuk över en helg när alla andra är ute och åker skidor eller så, och man själv inte har någon tv. Investerade dock i två säsonger "Vänner", som räddade helgen. De var extremt dyra dock (euron har gått upp 1 kr sedan jag kom hit i januari!), men desperate times calls for desperate means...

Idag höll jag på att komma försent till skolan; orsak? demonstration så klart! har hållit koll och dagens demonstration (som spärrar av hela centrum och ställer in kollektivtrafiken) är den 10:e i ordningen sedan jag kom hit, för 8 veckor sedan...

Sarkozy har kommit under Bush:s "magiska gräns" 25 % för sitt "stöd" från befolkningen. INGEN gillar honom här...

Jag har dock märkt några framsteg vad gäller språket: siffror har varit min svaga sida när det kommer till franskan. Kan förklara för alla läsare som inte känner till det "franska systemet"; ental och tiotal har "egna" ord fram till 17. 17 heter 16-10. 18 heter 10-8, 19 heter 19-9.
70 heter 60-10, 80 är 4-20, och 90 är 4-20-10. 99 är 4-20-10-9!

Så nu när det blir en del årtal (ex denna föreläsning historia) så är det ganska komplicerat. T ex år 1999 uttalar man "tio-nio-hundra, fyra-tjugo-tio-nio"!

Men nu märker jag att jag kan skriva alla årtal utan att fundera. Jippie!

Måste dra, nu börjar föreläsningen igen!

Min skola

Här är byggnaden där jag går i skolan; IEP, bara statsvetenskapsstudenter här.



Bild från min skolbyggnad, ut mot campus, där det finns butiker, post, bank, tvätteri, restaturang, caféer osv. Inte så mycket folk eftersom bilden är tagen 17:30, då har de flesta studenter åkt hem, om de inte fortfarande har föreläsning.





Gatan precis vid min skolbyggnad, med Alperna i bakgrunden.






Mer utsikt över Alperna!

Internet!

Efter drygt 5 veckors väntande på att få den franska byråkratin att gå runt, och efter drygt (!) 3, 5 timmars installerande av program och så vidare, så har jag äntligen uppkoppling på skolan!!! JIPPIE!

Eller rättare sagt... jag vet i alla fall att jag har uppkoppling i biblioteket, men ryktet säger att för att få uppkoppling inne i min skolbyggnad, så måste jag gå vidare till ännu en "internet-ställe" och hämta nya inloggningsuppgifter. Ska kolla det senare... jag hoppas verkligen att det inte stämmer.

Orkar inte mer av detta snart. För det är inte så att det är utmärkt "kom hit om du vill ha hjälp med internet", nej, först måste jag då gå till receptionen och fråga om stället för internet, sen hitta det nya stället för att sedan få mina uppgifter.

Låter enklare än vad det är.... för här kan ju nån person känna för att inte vara på sin arbetsplats under några timmar/dagar, utan att meddela nån. Sen kan det också vara så att nån av personerna inte vet vart internet-stället finns, eller att de inte vet hur man skriver ut inloggningsuppgifter till studenterna... Ja, jag har varit med om alla tänkbara konsekvenser i det här landet.

Nu ska jag surfa och plugga en timme innan nästa lektion - fransk metodkurs! (faktiskt tråkigare än det låter, om möjligt)

Diverse meningslöst skrivande...

Idag är stora städdagen för mig! Så därför tycker jag självklart att det är oerhört viktigt att jag först skriver ett inlägg på min blogg (allt för att INTE städa....)

Har insett vissa saker... bl a att jag blivit beroende av purjolök - äter det till ALLT! Kan speciellt rekommendera purjolök och färska champinjoner på en macka! Mums.

En annan god delikatess som också blivit en (tyvärr) vana, är chevreost och honung på kex. Det lustiga är dock att de där saltade kexen som vi svenskar lägger osten på när vi äter ostbricka finns inte i det här landet. Nej, här äter man inte ostbricka med kex. Jag trodde inte det först, men efter att ha konsulterat flera butiksbiträden i diverse supermarché, varav en är den STÖRSTA någonsin, så är min gissning att de kexen inte finns. Så klart finns det TUSEN andra kex sorter, men inte de neutrala eller något saltade att lägga ost på.

Jag är, som många läsare är medveten om, också beorende av att lösa korsord. Då mina underhållningsmöjligheter är något begränsade här (ingen tv, knappt internet), löser jag korsord i ur och skur. Så när jag var på flygplatsen i London passade jag på att köpa några engelska korsordstidning (har snart förbrukat alla svenska som pappa skickat ner...), och då blev jag upplyst av Qazal att den version vi i Sverige kallar korsord, dvs med en fråga, en text, ett ord som man sedan ska skriva en synonym till eller liknande efter, är typiskt svenskt. I Holland finns det korsord, och svenska korsord. Bläddrade i tidningarna på flygplatsen och insåg att det faktiskt var så. Majoriteten av alla korord är endast med siffror och ingen text eller bild. Sen finns det "swedish crosswords", och det är den vi är vana vid. Tänka sig att man lär sig nåt nytt varje dag...

Lagt märke till en annan detalj som jag blivit imponerad av, nämligen hur anpassat samhället är här. I alla fall till viss del. Det finns telefonkiosker för rullstolsbundna. Det finns speciella kassor i mataffären för rullstolsbundna, äldre och gravida.

Idag är det ca 15 grader och strålande sol! Hur härligt som helst. Jag har redan tagit en långpromenad i solen. Lovely!

Nej, dags att ta itu med dagens uppdrag - STÄDNING!

London & Oxford!

Igår kväll landade vi (jag och Qazal, min holländska res- och pluggkompis) i Grenoble, Frankrike igen efter en veckas fullspäckade "lov-dagar".

Började med sightseeing osv i London måndag till onsdag. Vi körde hårt - ca 12-14 timmars shift (vi återvände "hem" 12 eller 14 timmar efter att vi gett oss av på morgonen). Blev Big Ben, London Eye, shopping, museum mm.... knappt så man kommer ihåg allt man gjort, haha. Är helt imponerad av London som stad och kan verkligen förstå varför det är så många som "förälskar sig" i staden och flyttar dit. Jag gillar verkligen London!

Vi hade väldigt tur med vädret också. hade sol och "varmt" ALLA dagar, vilket vi fick höra, ALDRIG inträffar. Så det bidrog så klart också till en positiv känsla för staden. Coolt att se hela staden på kvällen från London Eye. Vi besökte National Gallery där jag fick se ordinal Da vinci, Van Gogh mm. Imponerande!

Testade även fish&chips, men det var inte nån större favorit.

På torsdagen tog vi bussen 1,5 timme till Oxford, där Qazal har en kompis som pluggar. Vi hälsade på Ana och bodde hos henne och hennes 3:a i centrala Oxford. Hon är 19 år, men har bott där sedan hon var 16! Och eftersom hon är från Brasilien var det inte den vanliga "flytta hemifrån" sättet som vi andra gjorde några år senare. Blev väldigt imponerad av henne, snacka om själständig och självsäker tjej! Och typ världens trevligaste också! Hennes pappa är förresten Brasiliens största producent av soja böner, så alla sojaböner vi äter i Sverige kommer från hennes pappas företag.

Oxford har jättefina byggnader och omgivningen är också fantastiskt. Blev så klart en hel del bilder. Jag lägger upp de här på bloggen så får de berätta vad jag gjort istället för att jag skriver en roman i text.

Enjoy!

Jag framför Big Ben!

Buckingham Palace.

Jag och Audrey Hepburn hos Madame Tussaud.

Jag och Obama i Ovala rummet.

jag och Qazal framför Tower Bridge.

Qazal, Sita, jag framför Oxfords äldsta och mest kända bibliotek. (Sita är en kompis till Ana och Qazal).