Ja, då har ännu en helg passerat. Måste nog påstå att det utan tvekan var den mest händelserika helgen hittills.
Allt började i fredags, fredagen de 13:e... Vi (jag och de fyra tjejerna jag umgås med här) hade köpt skidkort och skulle åka till Les 7 laux. Vi skulle träffas kl 08.00 för att ta bussen 08.15. Jag (typiskt svensk som jag är) var så klart några minuter tidig. Så småningom kom de andra tjejerna också, utom Qazal. Medan vi väntade på henne så hann bussen gå, för tydligen så var tidsplaneringen fel. Bussen skulle gå 07.45, även om schemat sa 08.15. Så bussen avgick 08.05. Så där stod vi, trötta, hungriga och med alla skidor och så... jag var hyfsat irriterad några minuter, för nästa buss gick inte förrän 11.45. Vi åkte hem till en av tjejerna, köpte lite mat, och drack tonvis med kaffe. Åkte tillbaka till tågstationen till 11.15, men då kom Dilani på att hon hade glömt biljetterna som vi redan köpt, till bussen. Så vi höll på att missa den andra bussen också! Men vi hann...
Det var strålande sol, jättevarmt och hur härligt som helst! Vi åkte några timmar, men hade bestämt att vi skulle ta bussen tillbaka kl 16.45 för att hinna lämna igen skidorna som vi hyrt inne i Grenoble. Så vi tänkte träffad kl 16.00. Men såklart så tänkte Dilani åka "ett sista åk" (vilket man aldrig ska göra! jag har ju sagt det åt de!). Och precis innan backen tog slut ramlade hon och gjorde illa foten. Läkare kom, och tog ner henne på en bår till "sjukhuset" där. Under tiden höll vi på att organisera så att Qazal, Martina och Anne kunde ta deras skidor, stavar och skor + min och Dilani, för jag tänkte stanna kvar och vänta och hjälpa Dilani. För vi var tvungen att lämna igen skidorna innan kl 19.00. Och här vet man aldrig exakt när bussar avgår eller hur lång tid det tar har vi insett...
Men Dilani fick ingen hjälp, de kollade inte på hennes fot för hennes försäkring täckte inte det utan i sådana fall var hon tvungen att betala flera tusen kr direkt. Så jag hjälpte henne mot bussen som vi skulle ta kl 17.30. Men där stod de andra tjejerna kvar, för det hade inte kommit någon buss än.
Det slutade med att vi alla tog bussen till Grenoble kl 18.00 (extremt försenad!). Men otroligt nog så hann vi till skidaffären, men busschaffören körde som en dåre nästan...
Efter att ha släpat tillbaka alla skidord osv, så hjälpte vi Dilani till spårvagnen och akuten. Där skrev vi in henne, fixade alla papper som skulle fyllas i (åter igen - den franska byråkratin!). Sedan var det 2, 5 timmes väntan. Röntgen, undersökning... hennes fot var inte bruten, men en kraftig spricka. Så hon behövde kryckor. Men eftersom hon är från Norge, och de inte är med i EU så blev det så klart ännu mer komplicerat. Hon fick inga kryckor eller medicin av sjukhuset utan måste köpa de på ett apotek. Så ca 23.30 tog vi taxi runt stan för att fixa detta och sedan åka hem med henne.
Allt detta kunde ha underlättats markant om hon varit EU-medborgare eller haft det franska kreditkortet med sig överallt (vi var ju tvungen att öppna ett fransk bankkonto här, och då fick vi ett kreditkort, vilket tydligen är väldigt bra att ha, för vissa ställen tar inte emot andra VISA kort), vilket jag är glad över att jag alltid har med mig (kortet) och dessutom är (EU-medborgare).
Så jag gick och lade mig 01.30 på fredag kväll - jag hade med andra ord haft på mig skidkläderna från 07.00 till 01.15!
Kl 07.00 på lördagen var jag tvungen att kliva upp. Extremt trött! Duschade, åt, och sen iväg med tåget till Lyon med tjejerna (utom Dilani). Där hade vi en heldag i strålande sol och 26 grader! Underbart! Vi promenerade runt i gamla staden, upp till en utsiktsplats över hela staden, fönstershoppade lite, åt massor, och hade det bara hur mysigt som helst!
Stunder som denna så inser jag hur tacksam jag är över att vara EU-medborgare. Då Dilani inte kunde åka till Lyon, så frågade vi en annan tjej från Brasilien som vi umgås med, Paula. Hon berättar att hon "alltid" får sin väska genomsökt eller måste bråka sig igenom alla tullar och landsgränser, bara för att hon är brasiliansk.
Som sagt, en händelserik helg - minst sagt!
